Att kunna....

Nu ca 7 månader senare....tänkte jag skriva om det... En sak som tynger mitt hjärta var dag...
 
Jag pratar om amning...Det är med tunga ord och tankar jag tänker kring det, stor sorg faktist!
Men skriver detta för att jag själv skulle villja ha läst om det innan...
 
Amning var det självklara för mig! Ja! visst ville jag ge mitt barn mat.
Jag läste på om sugtekniker och allt vad det hör till....Här ska ammas!
 
Elliot kom, det första barnmoskan sa (och alla andra senare) efter första försöket att amma var att han suger bra, bra teknik! oh, yes tänkte jag då är det klappat och klart! 
Men min mjölk ville inte riktigt komma igång dagen efter...Fick massa lugnande ord/råd av sköterskor.
Elliot tuttade och tuttade dagarna in dagarna ut...
När vi skulle åka hem från BB, fick vi knappt det för att han hade gått ner för mycket...
 
Det gjorde så himla ont i mitt hjärta, jag hade redan misslyckats som mamma...jag kan inte ge mitt egna mirakel mat!
 
Tror barnmorskan såg förtvivlan och erbjöd att vi skulle ge han ersättning "så länge". 
Det ville jag absolut inte! Men vad skulle man göra, han måste ju äta!
Jag ville knappt titta när dom hälde i han ersättningen...usch så misslyckat!
 
Var många sorgsna dagar och amningsmaskinen var min fiende. Satt och pumpade och pumpade utan resultat.
Lika besviken varje gång....Många tårar av misslyckande!
 
Åkte skytteltrafik till BB hemvård hemma...Han gick ner massor i vikt, fick order att öka på ersättningen...
Ennu en gång mot min vilja...svår beskrivet.
 
Men så en dag (1 månad senare)  satte det igång mer och mer...
Han åt erättning med men ammades mest...Gick upp bra i vikt.
Så testade vi att sluta med ersättningen för nu hade jag mjölk..trodde vi!....Men han gick ner massa igen...
Och för varje vägning mådde jag så himla dåligt efter varje gång han hade gått ner i vikt...Det var misslyckande gånger 1000....usch hemskt! :(
 
Vi fick rådet att fortsätta som vi gjort tidigare... en dag skulle jag kunna amma helt!
Efter 3 månader vägrade han höger bröst....
Efter ca två veckor senare ville han inte alls bli ammad. Han skrek och va helt förtvivlad..
Amningen blev en kamp och jag fick mjölkstockning efter mjölkstockning....
Jag var så himla sjuk och nertagen och allt känndes hopplöst...
Till slut gav jag upp! Och han blev så mycket nöjdare och lugnare kille....
 
Kommer jag alltid gräma mig om detta? Det gör så himla ont att inte kunnat gett min son mat helt och hållet.
Framför allt gör det ont av alla elaka små smygande kommentarer kring detta...För ingen vet hur vi kämpade och hur mycket framför allt jag ville...
 
var tvungen att skriva av mig....
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sara

Åh Emma vad ledsen jag blir när jag läser! Oavsett amning eller inte så är du en alldeles fantastisk mamma till lilla Elliot, glöm aldrig att det är det som räknas! Vad alla andra säger och tycker kan du strunta i, långt ifrån alla mammor ammar sina barn så det tycker jag inte du ska gräma dig över. Och lilla E mår ju som en prins idag och ni har en jättefin relation, så du bör betrakta dig själv som en högst lyckad mamma tycker jag i alla fall ❤

2012-09-04 @ 21:50:05
Postat av: Emelie

Håller med Sara!! Du är världens bästa mamma och Elliot världens finaste lilla kille <3 inget annat hade varit bättre för honom en just vad du gjort, det är du som känner din son och hans bästa!! Alla elaka är bara dumma!! Älskar er av hela mitt hjärta <3 puss till världens bästa mor!

2012-09-04 @ 22:05:03
URL: http://emelieolssons.blogg.se
Postat av: Emelie

Håller med Sara!! Du är världens bästa mamma och Elliot världens finaste lilla kille <3 inget annat hade varit bättre för honom en just vad du gjort, det är du som känner din son och hans bästa!! Alla elaka är bara dumma!! Älskar er av hela mitt hjärta <3 puss till världens bästa mor!

2012-09-04 @ 22:05:03
URL: http://emelieolssons.blogg.se
Postat av: Emmae

Håller med de andra! Nu har jag inte egna barn så kan inte säga så mycket om just det. Men du är en toppen mamma till din son och du har ju gjort allt som står i din makt, du har försökt, och det är ju absolut inte ditt fel att din kropp inte ville som du! Så tycker absolut inte att du ska klandra dig själv och defenetivt inte lyssna på elaka kommentarer kring det! <3

2012-09-04 @ 23:52:36
Postat av: Emelie(Memme)

Det är med tårfyllda ögon som jag läser vad du skrivit.. Du är en sådan fantastisk mamma till din son.. Du har ju lyckats utmärkt fast du inte har ammat honom vännen.. Förstår hur du känner, man vill ju inget hellre än att kunna amma sitt barn.. Men som du vet är du absolut inte en dålig mamma för att du inte kunnat de.. Du är BÄST! :) Skit i vad alla andra tycker, och sträck på dig och visa världen vilken underbar son ni tillsammans har skapat..:) <3

2012-09-05 @ 10:08:32
Postat av: Angelica

Lilla Emma, du är som alla andra mammor. Vi tror att vi gör fel hela tiden fast vi i självaverket är dom bästa mammor för våra barn. Tänk att det finna så många mammor i världen som inte alls är värda den gåvan dom fått. En del dom dödar sina barn eller ger bort så fort det blir lite tufft o skadar dom medvetet innan o efter födseln. Jag brukar tänka att jag gör allt jag kan för att Vincent ska må bra o känna sig älskad för då känner jag mig stark o självförtroende växer. Jag har en vän som kämpat med att få egna men det gick inte o det är hemskt o se. Nu är hon lyckligast i världen som blivit mamma
till 2 adopterade pojkar från Afrika.

2012-09-06 @ 13:00:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0