syskon.
Hej! Det var ett tag sen...
Innan jag skriver om hur vi har det och sådär i nya lägenheten...Det får bli i ett annat inlägg.
Känner att jag måste rensa en tank som jag alltid burit med mig ( ja från och med då jag börja fatta "poängen"!)
Det är ett tag sen fleeera låånga år iaf...aja, det är ju sak samma egentligen.
Den funderingen har växt något enormt sen Elliot kom till oss och jag själv är mamma/förälder.
Så här är det.
Föräldrar med fler barn en ett.
Varför i hela friden av maioriteten (jag har hört, sett och träffat många fina undantag!) verkar något av syskonen mer hyllat och älskat en dom andra? Hur i hela friden kan en förälder göra skilnad ?!
Jag har två syskon på min fars sida och där kan vi snackad skillnad på saker och ting, när det kommer till allt!
Kan säga rakt ut med handen på hjärtat att jag har lidit av det som barn, det har varit riktigt jobbigt att inte känna sig lika värld och älskad. Tur jag haft min fantastiska mamma.
Det gör mig rädd! Elliot är för mig det finaste bästa underbaraste som finns älskar honom något enormt och kommer göra allt jag kan för honom. Men...Men får han syskon en dag, hur kommer det bli?
För först trodde jag att det där va något knepigt med föräldern som behandlade sina barn olika.
Men sen ser jag att det finns fler av den skaran som hyllar det ena barnet mer en dom andra, det behöver inte gälla föräldrar med små barn, tycker man ser det på äldre föräldrar och "barn" med..
Varför varför varför?
Jag förstår att man inte varje dag kan lägga 100% på varje barn om man gar fler en ett.
Men man får väl dela upp det på något vis (när dom är små)?
Jag vet ju inte. Har ju bara ett barn.
Men som den ena ska inte få ta två kakor och den andra en. Det allt ska vara så lika som möjligt.
Fattar ni hur jag menar?
Vissa föräldrar pratar mer gott om ena barnet som är SÅÅÅ duktig och gör si och så, om den andra hör man aldrig något.
Eller föräldrar som har barn träffar ny fruga skaffar fler barn och glömmer den första eller skiter i alla sina barn?
Alltså för mig är allt detta helt NOLL i min värld.
Jag hoppas att jag aldrig ska bli så! JAG SKA INTE BLI SÅ!
FY SKÄMS PÅ ER FÖRÄLDRAR SOM GÖR SKILLNAD!
Nu min fråga till er. Vad tror ni det beror på? Har ni tänkt på detta?
En liten roligare sak. En vän till mig berättade en gång om hennes uppväxt.
Där va dom fler syskon och hennes pappa var otroligt lika med kärlek, fick den ena barnet 3 godnatt pussar skulle den andra också få det..Fick den andra en 10:a skulle dom andra få det, sånt där gör mig helt varm i hjärtat! Det är kärlek!
Så rätt så riktigt! Det är precis så det ska vara, tycker jag.
Kram på er!
