Namngivning.

Ja, först ville man inte ha namngivning, jag var bombsäker! Sen ville man jättegärna...sen inte...
Ja, så har man (läs jag) hållt på.
Varken jag eller J är troende...så dop går bort.
Men man vill ändå ha en "fest" för att världens finaste son kommit till oss. Fira honom!
Sen är det ju alltid ett plus att alla nära och kära samlas ihop, för det händer ju inte ofta!
åh! är verkligen velig...ska man..ska man inte...
hmmm..frågar är ju!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0